Jenny Sjödin bor i Gustavsberg i Stockholm, tillsammans med sin sambo och hunden Elsa. Hon jobbar som bildberättare, illustratör och grafisk formgivare och det här är hennes första bok.

”Det finns många böcker som beskriver och förklarar döden för barn, vilket är oerhört viktigt. Men det är även viktigt att gestalta själva sorgeprocessen som ett barn går igenom tycker jag, och det är kärnan i min bok. När jag skapade den här boken utgick jag från mig själv som barn och de tankar och beteende jag själv hade för att försöka hantera sorgen och saknaden av min pappa som gick bort när jag var sju år gammal.  Skapandet av det här manuset bottnar på något sätt i en insikt av hur jag själv mådde då som barn. Jag hade svårt att förstå att någon bara kunde försvinna och intalade mig själv att en dag – på något sätt, så skulle jag få träffa honom igen.  Tyvärr kände jag ingen kramgo isbjörn som barnet i boken, men min storasyster Sofia var min ständiga stöttepelare och bästa vän.”