Jesper Lundqvist har skrivit flera uppmärksammade och uppskattade böcker. Först ut var den omdebatterade och rosade Kivi och Monsterhund (2012). Den var Sveriges första barnbok som använde hen som pronomen, och följdes av Kivi och den gråtande goraffen och Kivi och drakbrakaren.

Jag tycker om gränslöshet. Kivi är det öppna, gränslösa barnet som inte hänger upp sig på sådant som inte spelar den minsta roll: om hen är kille eller tjej, om hen drömmer eller är vaken eller om det är en riktig hund eller ett monster som står i hallen. Visst kan det ha en funktion att definiera saker ibland, men mer ofta än inte leder det till generaliseringar och annat onödigt.

Jesper har även skrivit radiojulkalendern Den Mytiska Medaljongen samt hundratals radioprogram och sångtexter till Sveriges Radios figur Radioapan. 2012 vann Jesper Hallands Nyheters kulturstipendium för sitt banbrytande språkarbete.

Våren 2015 kom Alla dör som med samma språkrikedom och leklust ger sig i kast med ett livsviktigt ämne: döden.

Jesper om varför han skrivit boken Vi letar skatt:
Det sitter människor och tigger på trottoarerna. 
De behöver hjälp. De behöver pengar till sig själva och sina familjer. De behöver hus att sova i. Men de behöver också någon som ser dem. Som säger ”Hej. Du är som jag. I din situation hade jag gjort exakt samma sak som du. Och jag hade velat att någon hade sagt hej till mig.” Det är tråkigt att människor ska behöva tigga. Men de finns. Här. Därför ska de också finnas i våra barnböcker.

Våren 2017 debuterade Jesper som kapitelboksförfattare i och med boken Spionen på spökskolan för ålder 9-12.

Jesper om Familjejakten: Familjejakten handlar om en charmig rymdfilur som blir nyfiken på familjer. Det var roligt att skriva och fundera på hur det vore om en rymdfilur kom och hälsade på oss på jorden. Hur skulle hen uppfatta oss jordbor? Ibland är det bra att försöka se sig själv lite utifrån.