Cecilia Rihs bor lantligt i Karlskronas kommun och skapade sina berättelser om Mormor och Morfar som gonattsagor för sina barn. Om dagarna jobbar hon dock som copywriter och det här är Cecilias debutbok. Det tog oss ett år att hitta rätt illustratör till de humoristiska, livsbejakande och fartfyllda berättelserna. Tillslut var klickade det och Pia Niemi skapade just den värme och detalkrikedom som eftersöktes.

Nu mer har Cecilia en egen blogg om livet och skrivandet: http://spejasprov.blogg.se/ 

Du kan också läsa mer om Cecilia på: http://www.ceciliarihs.se

"Det var faktiskt ganska obekvämt. Att ligga där på det hårda trägolvet - mellan mina små söners sängar - och hitta på än det ena och än det andra om mormor och morfar. Men kul var det. Och nu har det blivit en bok.

Du kanske undrar om jag vill något särskilt med boken? Ja, om det är något jag hoppas på så är det ett och annat fniss från både läsare och lyssnare. För det var min ambition från början - att avsluta varje dag med en lagom dos skoj för att peppa både mig själv och min äldste son. Vi har nämligen en förmåga att se lite svart på tillvaron emellanåt, att oroa oss en aning för mycket. Därför har det blivit en bok om två lekfulla karaktärer som inte låter sig hindras av vare sig ålder, kön eller andras åsikter. Som ser en mängd möjligheter i varje ny dag. (Fast helt onormala är de inte. De har faktiskt dåligt morgonhumör ibland.)

Jag, min man och våra två pojkar bor på en gård med steniga ängar och gigantiska bokar utanför Karlskrona. Ett perfekt läge för lekar som "inte stöta marken" eller utmaningar som att ta sig ner igen från klätterträden. På gården bor även tre långhåriga kossor och en katt som heter Max. Dessutom har vi en inneboende i köket . En vätt som samlar kaksmulor och borttappade pärlor i sin byrå gjord av tre tändsticksaskar. Vi misstänker också att vi har en döv gårdstomte. Annars hade han nog inte bott kvar.

Nu är det ju inte så att jag bara lever på fantasier, idyll, råmande kor och nässelavkok - jag är lika förtjust i saker som kläder, inredning, resor, bio, cafébesök och kul umgänge. Det ena utesluter ju inte det andra. Däremot är jag inget vidare på att stå i centrum. Då sitter jag hellre hemma på trappen och klappar katten.

Men storyn om mig slutar inte här. Fler påhitt väntar. Och jag fortsätter att använda den ljusa delen av berättarpaletten. De svårare kulörerna väntar jag nog med… tills jag har blivit lika klok som min mor och lika modig som när jag var tre år."